Och vem är du som är kapabel att ha så starka känslor och varför känner du så mycket svart i ditt inre?
Vad har hänt som gör att du är så starkt påverkad att du inte kan släppa taget?

Hur präglades du till denna känsla som övervunnit all din kärlek, medmänsklighet och glädje.

Jag har sårat, skapat besvikelse och inuti själen skadat en annan människa. Så till den grad att skuldkänslorna höll på att dra ner mig i ett svart, djupt bottenlöst hål. Det tog mig en oerhörd möda och många tidevarv att milt och snällt förlåta mig själv. Inse att mitt handlande inte hade varit av den sort att det var med min mening att skada.

Förlåtelse kanske är den enda vägen att gå vidare från hatet. Möta händelsen eller tinget eller människan som berett känslan. Eller om det inte går, möta känslan som den är. Naken och med öppna ögon. Stilla bara stå kvar  tills tiden och ljuset låter den försvinna. Som ett spöke som glider undan när dagen kommer efter natten.

Är hatet en väg att slippa möta sina rädslor.  Är de flesta rädslor bara illusioner. Kan man fly från sin rädsla till hatets svarta trädgård. Om man flyr från sina rädslor kommer då hatet att äta upp en inifrån. Rädslan inunder hatet kanske är övermålad för att den är alldeles för svår att möta. Som en slav blir jagad och piskad kanske hatet jagar och piskar för att rädslan inte ska få en chans att se dagens ljus. Rädslan som kan slå undan benen på en och göra så mycket hemskt. Rädslan som är så svår att möta. Som ligger därunder hatet och som du måste sluta fly ifrån, sluta springa ifrån och vända dig om för att möta. 

Kanske det bakom varje hat  ligger en rädsla och  bakom varje  rädsla kanske det finns en sanning.

Tuff att se, möta och ta till sig.

Kanske är det just att se den sanningen i vitögat som ger dig  möjlighet att förlåta.

Förlåta både dig själv och andra.

Förlåtelsen som kanske är den enda vägen att bli fri. Fri från hat och rädsla och kanske även sorg.

Förlåtelse för att du hatat. Förlåtelse genom insikt att hat kanske är ett av trappstegen i en sorgeprocess. Beroende på hur sorgen sett ut. Och varför.

Förlåtelse till den som hatat. Även om den som genom sitt hat orsakat så stor skada. För att bli fri själv.

Känslor är inte farliga. Det är vad man gör av dem som kan vara farligt. Möt dem och ge dem möjlighet att se dagsljus. Se dem som vad de faktiskt är.

Känslor!

Titta på dem och kanske går det att fundera på hur de ska behandlas.

Lyssna till dem. Välkomna dem. Vill du ha dem kvar. Måste du ha dem kvar. Kan du tacka nej till dem. Vill du tacka nej.

Det kanske är som så att vi behöver lära oss att hantera inte bara egna känslor utan även andras.

Andras hat!

Som kanske inte bara riktar sig mot någon som skadat dem utan mot en hel grupp av människor.

Som Behring Breiviks hat mot hela samhällsgrupper.

Hans hat är hat som delas av fler och fler i världen.

Det finns inget annat sätt att hantera detta hat än att Lyssna till det, Ta ställning mot det och Våga debattera.

Våga låta demoktatiska värderingar stå upp för sig själva. Det innebär att vi måste låta hatet finnas.  I världen, på internet, i den fria pressen och i våra vardagliga samtal med varandra.

För om vi döljer det, förbjuder det och inte vågar se det i vitögat kommer det att jaga oss som om vi vore piskade slavar.

Fångar i ett slaveri under vår egen rädsla. Som kanske blir till hat för den är för svår att hantera………

So on, and on….