Hela Kungsan kryllar av folk som ska ha Pridefestival hela den här veckan.

Jag kan inte låta bli att tycka mycket om det. I år har festivalen tagit bort inträdesavgiften för att vårda och värna öppenheten och tillgängligheten. Fint tycker jag. Kärleksbudskapet får större och större plats i mitt liv.

Det är fel, fegt och korkat att stänga ute. Älska din nästa och omslut. Inte utesluta eller innesluta. Gör man det har man inte funderat färdigt. Vågar man inte möta människor för det de är och bemöta sakligt får jag nog lov att hävda taskig trovärdhet.

Ta diskussionen om du tycker det är fel. Våga stå upp för din åsikt. Våga möta andra med andra åsikter. Jag inser att det finns en massa människor som är så rigida i sina uppfattningar om vad som är fel och rätt att de låser sig för tid och evighet. Jag inser att det finns en massa människor som inte har förmågan att tänka nyanserat och se saker och ting från olika perspektiv. Och i största synnerhet från andra perspektiv än deras eget. Jag inser att det finns en massa människor som ligger i diket och sprattlar vad gäller sunt förnuft, klokhet och visdom.  Att det finns människor som åker snålskjuss hela livet på andra och tar näring från andra än sitt eget inre.
Det är helt ok för mig. Låt dem finnas. Det är faktiskt helt ok att vara knäpp, oresonlig och onyanserad.

Det är det som är det fina i kråksången. Att även dessa människor får finnas och få komma till tals.

Men det är inte ok att fysiskt skada andra människor. Där går gränsen.

Det är inte heller ok att psykiskt misshandla andra.  Men där är det lite mer upp till den utsatte att kapa banden. Hålla sig långt därifrån helt enkelt.

Så man inte blir söndersmulad.

Starka människor som misshandlar fysiskt och psykiskt är ingen hit. Släng bort dem.

Livet är för kort för att ha knäppgökar inpå sig.

Men de får finnas. Ibland förstås inlåsta. Eller som norrmännen säger, i förvar. De är de som misshandlar, använder våld eller är brutala mot sina medmänniskor.

Men de som bara pratar. De knäppisar som håller låda med sina förvridna, rigida, och onyanserade åsikter. De får faktiskt finnas.

Du kan, får och bör tycka och säga vad du vill om saker och ting.

Det är det som är ett öppet samhälle.

Likväl som att jag får finnas även om jag är en knäppgök ibland. Fast söt i profil.

Jag har fått en ny idol. Jens Stoltenberg. Jag är exakt på dagen ett år yngre. Om ett år kanske jag är lika klok som han är idag. Vem vet.