trött i hela kroppen.

Men gud så lycklig.

När jag var liten sade jag alltid att när jag blir stor ska jag göra det och det och det och…..

Och jisses vad mycket roligt jag har gjort i mitt liv. Hälften hade varit nog. Har till exempel i perioder i mitt liv dansat väldigt mycket. Eller rättare sagt rört mig till musiken på ett sätt som jag för varje enskilt tillfälle funnit lämpligt.

Inte planerade steg i rätt riktning. Inte roterande med kroppen åt ett visst håll i ett visst väderstreck. Inte  varit tyst och alltid stört min partner med hög och skön sångstämma i någon form av takt.

Alltid bara helt enkelt låtit kroppen få valsa runt alldeles för sig själv medan hela mitt väsen har njutit och bara hängt med så att säga.

Men eftersom jag alltid sagt att när jag blir stor så ska jag…

så har jag nu.

Jag har blivit stor och nu ska jag lära mig att dansa på riktigt. Jag har just kommit hem från min första buggkurs.

Och Himmel, så roligt var det väldigt länge sedan jag hade. Jisses säger jag bara.

Vilken tur att jag inte börjat med detta innan jag blev så stor som jag är nu. Nu har jag allt detta roliga framför mig.

Här ska buggas för glatta livet. Varje tisdag denna höst. Och jag tror att jag kommer att fuska mellan lektionerna. Tror bestämt man kan träna buggsteg på väg till tunnelbanan. Eller varför inte när man går den långa vägen från bussen till jobbet…

Här ska svingas lurviga ben för glatta livet. Hela hösten. Och mer därtill.