… det där som ska göras med omsorg, noggrannhet och väldigt mycket kärlek.

Tvätta, städa, diska, köpa mat till sjukt barn (även om det blev pizza för det var det enda ”take away” som jag kunde få tag i mellan T-centralen och Skanstull så valde jag pizzerian och pizzan med omsorg).

Stryka, äta, samtala, lyssna, gå och lägga sig. Ja, faktiskt, gå och lägga sig. Även det kan man göra med kärlek. Ja, missförstå nu inte!

Jag menar att det kan göras med kärlek att tvätta sig, ta av sig dagens kläder, borsta tänderna (även fast jag gör det så fort jag ätit, även om jag råkar vara på restaurang), släppa in lite frisk luft och puffa till kuddarna. Värma lite mjölk och ta en fin kopp och sjunka ner en sista stund i soffan och släcka lamporna och tända ljuset. Bara en liten stund i stillhet.

Det som ska göras behöver göras med omsorg och närvaro. Annars kan man låta bli att göra. Sätta sig en stund och vila helt enkelt.

Njuta av det som finns framför och glädjas åt att känna att när det är klart så har det fått min uppmärksamhet. Putsa lite extra på diskbänken just bara för att det blänker så fint när jag backar och tittar på resultatet.

Hjälpa någon utan att det ständigt måste löna sig. Hjälpa just bara för att det är skönt att hjälpa.

Göra utan att vilja ha något tillbaka.

Livets pyssel, allt det där som är vardag och det som faktiskt är 90 % av vad livet faktiskt är. Just vardag.

Det är fint att festa på lördag. Men det är helt underbart att mata kattan varje dag, morgon och kväll, och se henne bli lycklig över en halv deciliter torrfoder. Det är lycka, det är livets pussel….