-”Jag är rädd för att du skulle bli besviken på mig!”
Besviken?
Det betyder att jag har förväntningar på att saker och ting ska vara på ett speciellt sätt.
Och det har jag inte . Förväntningar alltså.
För det betyder ju just att jag tror och vill att det ska vara på ett visst sätt.
Vilket innebär att jag förväntar mig att du är av statisk natur.
Det där jag förväntar mig att du ska vara.
Eller hur..

Och då har jag ju missat essensen av livet.
Att det inte finns någonting alls här i livet som är just statiskt.
Att allt är en ständig rörelse.
Nere på kvantfysikens nivå upp till det största av allt, hela universum.
Varför skulle jag då tro att du var statisk.
Du som består avvibrerande supersträngar enligt kvantfysiken och du som bor i universum.
Du vars själ bor inuti din kropp i detta liv.

För att kanske fortsätta att färdas i universum när din kropp som du bor i nu inte finns längre.

Vem vet?
Hur skulle jag då kunna bli besviken?
För du är ju liksom jag, i ständig rörelse .
I ständig utveckling.
Eller hur!
Det enda som kan vara statiskt är din inställning.
Och det bryr sig inte vare sig universum, din själ eller kvantfysiken om.
Så alltså stämmer inte heller det. Din inställning ändrar sig också.
Däremot så finns det ingen annan än du som kan tillåta dig själv friheten i tankevärlden.
Friheten att alltid ha ett rörligt sinne och intellekt.
Friheten att tillåta dig själv att vara i ett flöde av förändring i tanken.
Och eftersom jag tror att du gör det, tillåter dig det, så kommer jag aldrig att bli besviken.
Eftersom jag har en grundtro som innebär att jag väljer att tro att alla egentligen vill ha den friheten.
Det är bara rädslan för att släppa taget om det du håller så fast i som hindrar dig.
Titta din rädsla i ögonen och du blir så fri som bara du kan vara.
Du kommer dit även om du inte gör något
Det tar bara så väldigt lång tid. Kanske flera liv…

Jag tror att du redan börjat släppa taget.
Därför är jag inte rädd.
Därför är det ingen ide att jag har förväntningar.
Därför är jag fri…
Var inte rädd min vän!

För att stjäla ett citat från min far som ofta säger kloka saker
-”Livet är oändligt det är bara min kropp som inte är det.”

Men
Eftersom kroppen också ingår i kretsloppet så är den också defacto odödlig.
Det är bara konstellationen som ändrar sig . Och det gör den ju hela tiden.
Eller hur!
Så vad är det egentligen för skillnad mellan dig och mig…
Inte konsigt att jag vill vara dig nära!

Du som i din tanke vågar vara fri

Och som vet att vi alltid utvecklas och förändras.

Förädlas….

Om vi så vill.