Mitt badrum håller på att totalrenoveras.

Det absolut jobbigaste är inte vad du tror.

Dammet, skräpet, röran, stöket och hantverkare  hit och dit (förövrigt vansinnigt trevliga). Det förhåller jag mig till med ett stort leende. Det blir ju så fint när det blir klart. Och jag tycker det är lite kul att leva med nybyggarandan. Det förändras, det växer, det förädlas och det spirar nytt. I linje med min inställning till livet i stort.  Det är befriande ostatiskt och spännande att se saker och ting och personer i ens omgivning växa och lyfta.

Men det var inte det jag tänkte på.

Utan det andra. Alla valen.

Kakel, vitt, stort, litet, svart, grönt, mönster, former, toastol hängande, liggande eller hål i golvet….

Handfat, klenod, modul, träslag, blankt eller matt… SPEGEL. Ska jag verkligen behöva se ALLA skavanker? Dagens speglar är mycket mer detaljerade än min gamla hemma. Jag är definitivt mycket snyggare i den som hängt där sedan 1988. Med skarvar och repor och fläckar i spegelytan istället för i mitt ansikte…

Badkar eller dusch. Genomskinligt eller inte. (Ska jag kunna smygtitta på han som duschar eller inte).

Phu.

Tog i höstas när allt började min älskade mor med mig och tog en runda i alla affärer man kunde tänka sig. Det var jättekul att göra. Mest för att jag fick vara tillsammans med mamma och dela detta med henne. Hon är inte bara älskad hon har god smak också. Det har inte jag. Smak alltså.

Eller rättare sagt jag vet inte om det är snyggt eller inte. Tittar på allt man ska titta på och känner att det och det och det är nog jättesnyggt. Men tillsammans med det andra och det andra och det andra då. Jo, det är nog snyggt det också. Jag har helt enkelt ingen koll. Tycker det mesta är fint.

Känner mig som en hel karl.

Så när jag med mammas hjälp sent om sider bestämt mig så var jag själaglad. Det här blev kanon. Jag hade tagit beslut. Det är jag väldigt bra på. Beslut alltså. Inte färgkombinationer och sånt..

Sååå. Nu igår skulle kaklet köpas. Min fantastiska hantverkare ringer och meddelar det som får min värld att formligen rämna. Kaklet är slut.

Jag måste välja nytt. Min hantverkare försöker trösta. Vojne, vojne. Har du något förslag, säger jag. Och känner att jag verkligen INTE har någon lust att fara runt och leta kakel än en gång.

Vad gör då min heeelt otrolige hantverkare… Han åker runt och fotar kakel och smsár mig så att jag kan välja kakel via sms. Så lätt det blev helt plötsligt.

Så jag tittade på alla sms. Smakade lite på bilderna och pekade. Ser bra ut. Köp.

Tänk att så lätt allt kan vara.

Det ska vara gott att leva och jag blir nog lite snygg i den nya spegeln också :)…