som just stirrat fånigt dumt på telefonen när den sade ”grilljerad skinka”.

Och med dumt flackande med blicken efter stöttning konstaterat att jag passerat 50 (till och med 51) utan att ha en aning om hur man gör just det, grilljerar sin skinka.

Och föresten, är det inte så att en fråga är just okunnig. Varför annars behöva fråga?

Så jag har just bestämt mig för att betrakta både mig själv och dig med ömsinthet och med förundran och inte dömma vare sig dig, din fråga, mig eller min förb…annade skinka….

Jag hoppas du inte tolkar in en fruktansvärt dålig husmor i min okunnighet. Jag kan faktiskt koka soppa och göra sallader. Mina barn är uppvuxna på fruktsallader i mängder, på tvären och på bredden.

Så lovar jag dig att jag inte ska vara förutbestämd i min känsla av dig och dina frågor som kanske inte alls är dumma utan bara så där lite lagom gulliga.

Jag lovar att lyssna, försöka svara, vara uppmärksam och utan att dömma ta in det du säger och låta det beröra mig utan att förvånas över mina reaktioner.

Jag lovar att titta på, lyssna till och försöka förstå mina reaktioner. Jag lovar att värna om, skydda dem och försöka se dem för vad de är.
Jag lovar att aldrig mer dömma vare sig dig eller mig.

Med varsam hand kommer jag hädanefter att se dina frågor som just nyfikenhet och glädje över att lära sig mer.

Snälla, söta, kan vi då köpa en färdiggrilljerad skinka???

Detta inlägg har ingenting med jul och stök och bök att göra. Den arma skinkan fick bara figurera för att den bara var just ett av alla exempel på min egen dumma okunnighet)

God Jul!