Det där jag inte trodde skulle kunna hända igen.

Jag är ju trots allt en Mogen  och Ärbar kvinna….

Eller hur!

Vaknade sakta upp ur sömndvalan. Kände mig oerhört tillfredsställd. Kroppen var utvilad och totalt avslappnad. Minnet flöt sakta upp till medvetenhetens närvaronivå. Kom ihåg att idag skulle det än en gång bli en bra dag. Jag skulle träffa två underbart fina människor. En på lunchen och en på kvällen. Livet är fantastiskt.

Så där inne i magen infann sig plötsligt en okänd aningskänsla av oro. Det är sannerligen inte välbekant. Oro är inte en känsla som jag lider speciellt ofta av längre. Tack och lov. Men känslan ville inte vika sig. Den snarare växte.  Jag tänkte att den säkert försvinner när jag är färdigyogad. Men så insåg jag att det var något som inte stämde. Under mina ännu inte öppnade ögonlock såg jag något som inte borde finnas där.

Jag såg ljus…

Det kändes väldigt fel.

Öppnade sakta mina tjusiga ögonlock. Och där varde det mycket riktigt just ljust.

Inte bra, var min första tanke. Det stämmer inte? Stämmer inte alls faktiskt.

Sträckte mig efter klockan. Halv nio. Kors i herrans namn. Jag kände mig som en tonåring på nytt. Det kan inte vara sant. Jag har försovit mig. Och det rejält. Kan faktiskt inte minnas när jag sov så länge sist. Kastade mig skrattandes över telefonen och ringde min enastående chef. Som, som alltid, svarade så där pedagogiskt som bara min chef kan göra.

Riktigt upplyft av känslan av att befinna mig i ett tonårsstadie igen svingade jag mig upp , klädde mig och hällde i mig lite Kefir och drog till jobbet. Satte mig på bussen och roade mig kungligt med min lilla söta vita Padda…

Fredag, here I Come!