att du är som du är och jag är annorlunda och tänker och tycker olika utifrån ditt perspektiv.

Du är som du är fast det har inte med din hudfärg, hårfärg, religion eller ditt ursprung att göra. Om jag inte minns fel så har jag träffat lika dana som du fast med annorlunda färger, former och födelseort än du har. Och det kanske är så att det inte alls är underligt, konstigt, fräckt, framfusigt, ouppfostrat, respektlöst eller helt underbart mysigt, mystiskt och annorlunda. Det kanske inte ens är så att det är jag som är feg, oformlig, gränsdragande och fördomsfull.

Det kanske bara är så att vi är olika. Jag tycker helt enkelt inte att det är ok att vara och göra som du gör. Men jag tycker om dig ändå. Himla trevlig är du. Men du får inte göra som du gör med mig. Eller mot mig. Här är jag och där är du. Du får gå dit men inte hit. Fast du kan kanske få gå hit men bara när jag säger att det är ok. Och inte annars.  Och vad jag än sätter för gränser så är de till för att respekteras. För jag har rätt till att bestämma om var min integritet finns och var den slutar och börjar.

Så har jag rätt att vara hur glad jag vill och hur sårbar jag vill och hur känslig jag vill och hur jag än vill vara. Bara jag  försöker att säga det till dig med en kärleksfullt snäll ton.
Hit men inte längre.

Inte nu i alla fall….