Det är sannerligen kul att vara näsvist frågvis

att vara nyfiken och ständigt vetgirig är nog de egenskaper jag är mest glad över att jag har. Okey då, det finns en del andra egenskaper jag också är glad att jag besitter.

Men nyfikenheten driver ständigt fram nya roliga händelser och situationer i livet. Det går liksom inte att undgå att hamna i spännande flöden och finna sig mitt i ett helt främmande sällskap insyltad i ett helt otroligt roligt samtal.

Som det idag i telefon på jobbet. Inte storslaget, men ett av dessa ständigt återkommande exemplen på uppfriskande möten som dyker upp bara för att jag inte kan hålla min mun borta från frågor och nyfikna kommentarer.

Som häromdagen..

Det var en kund som hamnade i min telefon som ville något som jag glömt. Vi halkade liksom in på jag vet inte vad det kom ifrån. Helt plötsligt satt jag och berättade att jag seglat vilse på väg till Öland en gång i tiden och att det var dimma. Och en annan gång när jag steg i land på Blå Jungfrun, naturreservatet mellan Öland och fastlandet.  Och eftersom jag samlade på stenar förr i tiden så berättade jag att jag hade ett stenminne från Blå Jungfrun. Han berättade att han hade jobbat på kustbevakningen en gång i tiden. Så berättade han att det förde med sig otur att ta stenar från Blå Jungfrun och frågade mig om jag märkt något av det. Det hade jag ju inte märkt, sade jag. Jag har haft ett sällsynt bra liv, berättade jag. Han förklarade då att det kanske berodde på att han, när han var kustbevakare, fick in stenar från allmänheten som hämtat dem på naturreservatet och sen ångrat sig när de fått höra talas om förbannelsen om otur. Och lämnat in stenarna till kustbevakningen. Som fick åka ut till ön och slänga tillbaka dem. Det var en ständigt återkommande sysselsättning, skrattade han.

Så frågade jag om han kände till Vaxholm eftersom vi hade kustbevakning här också. Där jag ju håller till. Och det gjorde han. Han hade minsann kört Vaxholmsbåten Saxaren runtikring Vaxholm i många år. Han hälsade så gott till mina grannar som vi kom på att han kände. Men nu bodde han i Karlskrona och trivdes alldeles utmärkt där.

Så tackade han för god service och önskade mig en trevlig helg.

Jag har fortfarande ingen aning om  vad det var han ville från början…..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

Blogg på WordPress.com.
%d bloggare gillar detta: