Hade just ett samtal med en bekant. Han forskar i fysik, i gränslandet mot kemi, med dragning  mot atmosfärvetenskap….

Han sade;

-”Som jag ser det har vi mycket att lära av österlandet i form av vishet, t ex från buddhism och yoga, men jag anser inte att astrologi hör dit. Det är som jag ser det en kvarleva från en tid när man visste mycket mindre än nu, och för mig är universum som vi nu känner det oerhört mycket mer spännande än det man då kände till. T ex så har atomerna i din kropp bildats i länge sedan utbrunna stjärnor, och vi vet att det finns hundratals andra solsystem bara i solens omgivning. Jag tror och hoppas att vi under vår livstid ska hitta bevis på att det finns liv på andra planeter än jorden.”….

Jag tycker mycket om tanken att mina små beståndsdelar är sprungna från stjärnor.

I min yogiska värld så finns ljuset och kunskapen om mig själv och meningen med mitt liv att finna inom mig själv. Om en sedan länge utbrunnen stjärna är upphovet till Susann så får, i min värld, frågan om evigt liv en stor och fantastisk dimension.

Kan det vara så att ljuset och den eviga kunskapen finns i mina beståndsdelar, och i mitt DNA. Kan det vara så att  den urgamla kunskapen och visdomen i universum finns inom mig… I varje atom som byggt min kropp.

För om en atom är evig så är universum evigt och då är också jag evig. Fast i olika former.

Om man tittar på atomer riktigt, riktigt nära. Då måste det väl finnas mellanrum mellan en atom och en annan? Då måste väl konstellationen Susann vara ett antal beståndsdelar som inte sitter bergfast ihop. Det vill säga, om man tittar i det perspektivet, så borde man kunna se igenom mig. Om man har  tillräckligt  fina instrument… Vad är det då som skiljer min A-atom från min B-atom och grannens C-atom på bussen? Kan man då säga att allt är samma sak?  Att det inte är någon skillnad på dig och mig? Att min själ eller vad man nu kallar det är samma som din själ. Att universum är ett och allt på en gång.  Att du och jag hör ihop och båda är eviga….

Tankar  nedskrivna hos frissan en lördagsmorgon efter ett långt yogapass som fått mig att känna samhörighet.

 

Sat Nam!