Därför kan inte jag vara som alla andra…

För då skulle jag ju inte vara älskad för den jag är!

Och då skulle jag inte haft en så fantastiskt fin födelsedagsfest som jag hade igår. Och det hade jag inte velat missa för allt smör i Småland.

Mamma och jag började laga mat tillsammans. I hela köket. Vi städade, fixade och fnulade. Jag avsmakade  löpande. Men det var för att mamma sade att jag skulle det. Jag hade aldrig drömt om att stoppa ner fingret i annanaspajsmeten annars…

Sen stor dukning i köket. Vill ha alla så nära mig som möjligt så jag får vara så nära centrum och universums mittpunkt som möjligt. En dag om året i alla fall. Denna dag kan ju ingen protestera, eller hur!

Så en härligt skrattande måltid med nära och kära. Glada nyheter blandades med grodors väl och ve. Mycket mat och goda efterrätter. Hemlagat och självvispat. Jisses vad jag njöt. Tröttheten efter veckan for ut genom fönstret där den hörde hemma. I sällskap med julgranen  som jag lagt på ”högen som ska åka till återvinningscentralen ” i veckan.  Min bäste bror spelade på sin vackra Selmer Tenor Sax. Kattan blev livrädd och gjorde sig så smal och osynlig som bara hon kan bli. Vi som känner henne vet hur lite smal hon blir då…Något som hon själv inte är så speciellt medveten om.

Så vips var det avdukat och fint som snus i köket. Jag fattade aldrig hur det gick till. Det hela skedde bakom ryggen på mig. Det var som om ett gäng hemhjälper for igenom köket och bar ut all disk genom tvättstugan. Eller nåt… ( Har just avslutat boken Niceville, därav anknytningen).

Så kom andra delen av vad som i min värld kan vara en alldeles vanlig avslutning på ett födelsedagskalas. Jag har i detta skede av livet kommit fram till att jag ska sluta planera mitt liv och insett att det är nu allt bara fungerar. Klockrent så där.

Vi som var kvar på dagens tillställning gjorde en Riktad Rokad. Vi bytte rum på husets alla sängar. Det var mycket spännande. Alla sängar valsade runt. In och ut genom rum, upp och ner för trappa. Fram och tillbaka och bäddade blev de alla till slut. Jag kände till slut att jag tappade räkningen. Hur många sängar har jag egentligen…

När kvällen sen var slut och sista gästerna hemskjussade så somnade kvällens medelpunkt mycket, mycket trött och mycket lycklig i en sprillans nykonstruerad dubbelsäng med Tempurmadrass och Satinlakan av finaste sort.

För att drömma om söndagens äventyr!

Tack alla ni för att jag får vara den jag är och vara älskad tack vare det ( eller  trots det, det är inte så viktigt. Huvesaken att det är som det är…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Blogga med WordPress.com.
%d bloggare gillar detta: