Fina bilder i all ära. Men att omsätta dem i verkligheten är att kunna förena nytta med nöje. Rent yogiskt så finns det tid för vila, inkänning och lugn och ro i varje människas liv. Kontemplation och eftertanke. Tid då man begrundar sina val och sina beslut och gör om och gör rätt. Släpper, lämnar och går vidare. Inga beslut är så bra att de inte kan omförhandlas. Inga erfarenheter är tunga om de sätts i livets perspektiv. Alternativet finns inte. Att ångra, älta och beklaga skapar inga bra livsförutsättningar. Det finns bara en sak som är fel. Och det är att ge upp. Att göra omtag och ändra sig är bra. Bättre än att med en dåres envishet stånga sig blodig och kämpa för något som i alla fall inte är bra. Tjurskalligt och envist. Då är det sundare, intelligentare och bättre att byta bok, ta av på en annan väg, stanna upp och känna in och sen, med hjärta och hjärna, ändra kompasskurs.
Detta är inte att ge upp. Detta är att fortsätta att kämpa men med mage och huvud i balans.
Ge upp finns inte på kartan. Det ingår inte i skalan. Och att ta kloka beslut och i bland ändra färdriktning det är att inte ge upp utan att vara klok, förståndig och ha hjärtat på rätta stället.
Och känns beslutet rätt, väl genomtänkt, sunt, klokt och smakar bra i munnen och värmer ens hjärta då så kan hjälmen sitta på plats.
…
Jag känner..Jag tänker…Jag vill… Jag kan… Jag tänker…. Jag ska!
Susanns kåserier om livet 