Jag älskar denna bild.
Vem är du som dykt upp ur tomma intet och som gör allt det jag gjort för någon annan, för mig.
Du frågar hur jag mår. Du lyssnar när jag vill prata. Du pratar när jag vill lyssna. Du ger mig mat när jag vill äta middag. Du låter mig känna att du behöver mig. Du ber om förlåtelse när du tror du sårat fast du inte har varit därinärheten. Du backar när jag tvekar. Du söker kontakt och uppmuntrar när jag önskar bli uppmuntrad. Du ger mig chansen till en djup dialog. Du skrattar högt när vi skämtar. Du är genuint positiv. Du kan prata om döden , sorgen, hjärtesmärtan. Om politik utan att stå på barrikaderna. Du accepterar att jag har ett liv. Du äger ett eget liv. Du vill dela mina erfarenheter. Du delar med dig av dina. Du skulle putta över dina Frolic till mig om jag behövde dem. Du hör av dig när jag är ledsen och frågar om det inte är skönt att gråta när man är sorgsen. Du skulle hämta kopplet om jag ville gå en promenad. Du får mig att släppa ner garden.
Sharlatan – lurifax – eller hund… Han till höger eller han till vänster…
Det är frågan…
Eller finns det andra alternativ?
Susanns kåserier om livet 
Ja, vem vet…:)