Framsidan och baksidan…. och ….. Innifrån och utifrån.

—

”Man kan leva sitt liv inom sig eller utom sig.”

…..Som min kloka far sagt en gång.

Man kan stå utanför och titta på eller så kan man kliva in och ta för sig.

Man kan fundera på folk och folk och hur de väljer att bete sig. Och hur man själv beter sig. Det är ok att hålla dem ifrån sig som inte är som man önskar att de var. Man får fundera över vad som är viktigt när man väljer partner eller kamrat.

Är det ok att stjäla? Snatta morötter eller helt enkelt bara försöka äta en tugga? Är det ok att ljuga? Är det ok att vara oärlig? Är det ok att vara otrogen? Är det ok att…..vara empatilös? Är det ok att mörda små mygg? Är det ok att vara den där dömmande typen?  Är det ok att inte kunna säga förlåt? Är det ok att inte se sin egna ”utvecklingspotential”.

Vad är viktigt, mindre viktigt i en relation om jag ska gå in i den? Alldeles oavsett vilken typ av relation?

Om jag vet att den jag har relation till, vilken typ det nu än må vara, och jag vet att den personen stulit eller på annat sätt betett sig mot de saker  som jag innan jag gick in i relationen ansåg vara mycket viktiga. Vad behöver jag göra då?

Vad har jag min ribba för hur ett förhållande bör se ut  vad gäller moral och etik? Vad händer om jag tummar på det som i dessa sammanhang hamnat högt upp på listan som extra viktiga? Vad händer med mig…relationen och min partner/kamrat/ i framtiden?

Vad är bara gulligt och sött och vad går på djupet i vad jag inte kan acceptera i en relation?

När behöver min hjärna kliva in och mangla mitt hjärta?

Man kan stå kvar utanför och titta på och man kan kliva in och ta för sig… av livet. Det kan betyda att du aktivt tar ställning istället för att bara konstatera att det som du ser din partner göra inte är ok och inte ta konsekvenserna av detta.  Finns det en chans att din partner/kamrat/ överhuvudtaget är mottaglig för ditt resonemang? Är det så att du i ditt hjärta tror och känner att det saknas några vitala egenskaper som du värdesätter väldigt mycket. Är det så att din partner gör saker som du i din värld inte tycker är ok men att alla grundläggande basegenskaper är på plats?

Är det så att dina känslor, ditt hjärta,  säger en sak och din hjärna, dina grundläggande värderingar, din moral och dina åsikter säger något annat?

Vad händer om du lyssnar till ditt hjärta men slår sönder allt vad du ansett vara viktigt i livet?

Det verkar ju vara så att hjärtetrakten och det som bultar därinne inte kan känna skillnad på din moral och dina känslor. Det verkar vara så att det är möjligt att bli förälskad i en som begått saker som du annars inte i din vildaste fantasi skulle kunna acceptera.

Det kanske är så att du behöver be någon dra åt helvete trots att du är kär?

Helt enkelt…..

…..