Eller hur var det nu då. Var det en han den där. Eller var det en av en hon kommen. Jag kör principen hen som vanligt. Det blir så enkelt när det är könlöst. Så simpelt för man behöver inte fundera över uttrycket. Denna där har hur som, vem denna där hen nu är, fixat en värld av fantastiskt galet vackert. Enkelt, rent och galet vackert. En värld fylld av njutningsbart att titta på. Har en Facebook-vän som jag aldrig träffat. Hur många är ni som har Facebook-vänner som ni inte ser så ofta? Denna vän är en han, som är fotograf. Och nu har han förgyllt mitt sinnesfält med detta foto. Jag bryr mig inte om om det är fixat i något ballt program i dator. Det är en njutning att betrakta hur som. Att vila med sina ögon och låta formen påverka är gripande under huden. Jag ryser.
Vill sova så jag kan gå ut i morgon och leta efter något att titta på. Ett ögonblick att fånga med kameran och återvända till många gånger.
Som när minnen tas fram och läppjas på. Insups och blandas med den man delat minnet med. Vackert. Som att levandehålla en vy genom att betrakta fotot är det att dela en stund för länge sedan med någon som, liksom jag, har en minnesbild att se tillbaka på.
Ett foto av ett ögonblick att behålla i sin närhet. Ett samtal om en stund för länge sedan att bejaka och beträda. En stund, ett ögonblick. Allt att varsamt behålla i sin närvaro just nu och i framtiden.
Susanns kåserier om livet 