Modiga människor är de som tar sitt liv på allvar. Det är förhållandevis kort detta liv här på jorden.
Många människor byter ut och förändrar titt som tätt. Det är inga problem. Det finns för många människor inte så många band att hålla fast vid. Inte så många saker som behövs. Inte så många platser att vårda och bevara. Inte så många känslor att känna. För dem är det enkelt att bryta upp och förändra. Kasta loss och ändra kurs. Fria att vandra vidare och söka nya spännande erfarenheter.
Men så är det inte för alla människor för vi är så himla i grunden olika vi folk. Det finns en mängd människor som känner olika saker för massa olika ting, platser, människor och händelser. Och för en del så är dessa band extra starka. Till och med förknippade med deras identitet. Deras Jag.
Då, när dessa människor kastar loss och tar steg mot andra vidder, är det så där alldeles extra stort. Det är lika dant som att betrakta mod. Det finns inget som heter mod om det inte finns en rädsla. Det är ingen konst att gå ut och slåss om man är odödlig. Det är ingen konst att hoppa fallskärm om man gillar höjder. Men att hoppa fast man är vettskrämd, det är modigt.
Att på andra sidan hälften av livet, vända om helt och hållet, och byta fokus är stort. Speciellt om det som varit dessförinnan varit ens identitet. Att välja att byta bort det som varit en själv, ens identitet, ens liv, ens namn och inte ha något att gå till utan till och med vara tvungen att skapa något helt nytt, det är modigt.
Det som är modigt är att göra det som är svårt. Inte det som är lätt. Att möta stor förändring och veta att det kan komma smärta och känna att man är beredd att möta den, är mod.
Det är modigt att tänka om. Att ta nya tag fast botten är nådd. Att vara kreativ och skapa nytt av det man inte trodde fanns.
Jag är grymt imponerad!
…
Susanns kåserier om livet 