Packar min väska för färd söderut. Ja, inte till värmen då utan till stora städer och spännande äventyr. Dottern och jag ska flyga till London och hälsa på sonen som bor där. Åt pepparn för långt bort om jag får säga min mening. Fast det gör jag nu ju inte högt förstås. Kattan får vara kvar och vakta huset tillsammans med övriga inneboende. Förlåt! Tillsammans med inneboende. Ety det är så att det är Kattans hus vi bor i. Bilden blev inte bra med blixt så den fick bli härligt gul och suddig. Mysbild om jag får säga vad jag tycker. Jag packar och inser att det är en del av lyckan. En bit lycka i egenskap av Katta får vara kvar tills vi kommer tillbaka. En bit lycka känns när klänningen åker ner i resväskan. Lite lycka fladdrar till när jag väljer byxor och väljer de som jag tycker jag är fin i. Det är stora saker i görningen. Klart man vill vara fin. Tittar mig i spegeln och känner mig lycklig över att jag har en så himla bra frisör. Hon har gjort mig fin i håret idag. Jag är nöjd. Fast jag är alltid nöjd med hennes arbete. Hon har för många år sedan slutat fråga mig hur jag vill ha det. Gör som du vill du, säger jag och kollar tidningar. Jag litar totalt på henne och min största fasa är att hon flyttar hem till Gävle eller till någon annan obskyr ort. Fläktar lite med händerna i luften. Nagellack resan till ära. Packar ner lite hembakat till sonen. Ja, ja…. Tant/morsa-varning. Jag vet. Ringer mamma. Ska handla taxfree till henne. Sånt där man luktar gott av. Dottern och jag får dela på sonens säng. Själv sover han i soffan. Vilken hjälte! Nu kan det vara så att somliga tycker jag är fånig. Men vid min ålder behöver man inte bry sig om det. Man får helt enkelt vara hur fånig man vill.
Just nu är jag en mycket lycklig kvinna!
Susanns kåserier om livet 