Då hälsar vi med tillförsikt det nya året välkommet!
Jag känner alltid en spänd förväntan så här vid skiftet gammalt och nytt. Jag är inte i behov av allt för mycket planering. Gillar blanka blad och blir gärna överraskad. Att ha mycket planer och förväntningar är i min värld ett bra sätt att bli besviken eftersom livet aldrig blir som man tänkt sig ändå. Det blir oftast alltid annorlunda. Som det föregående året blev. Inte hade jag i min vildaste fantasi kunnat planera för det som under år 2013 hände. Kul och bra blev det om än lite omtumlande.
Vi bakade pepparkakor i december. Mycket pepparkakor enligt ett lite på lös hand modulerat gammalt Mamma Österman-recept. I går konstaterade vi att det var typ 7 kilo pepparkakor kvar. Jag känner mig trygg. Det bör räcka ett litet tag i alla fall. För i vår familj äter vi gärna dessa pepparkakor väldligt länge. Bra start på det nya året, känner jag. Så många kilo kvar och ändå har vi frossat och bjudit på fina påsar med pepparkakor i som julgåvor till folk och fä.
En gång, minns jag, var det pepparkaksdeg kvar ända till i maj. Då bakade vi pepparkakor på ”gammalt” vis med gammal deg. Men eftersom det är tonvis med kryddor i degen så var den minst lika bra som annars. Den hade nästan blivit ännu bättre och satt till sig så att säga…
Nu stundar nya tider – mitt nyårslöfte gavs redan 1 december men gäller för alltid . Det föddes fram under lång tid och när födseln väl var klar gick det minsann inte att vänta till nyårsafton. Ett löfte som inte kommer att delges men kanske märkas. Om man tittar efter.
Susanns kåserier om livet 