… när man slutat uppröra sig över det man gick i gång på förr?

Kan se när saker och ting är tokigt och galet. När det finns fenomen som inte är okey men som inte går att ändra. Visst lägger jag mig fortfarande i, säger vad jag tycker och tänker och funderar på lösningar på saker som borde gå att förbättra. Men jag känner inget ilsket engagemang längre. Pytt! Blir jag ombedd att lösa något som inte står i min makt att lösa så lägger jag tillbaka ärendet till den som gav bort det till mig. Jag kan inte trolla med knäna. Och jag har slutat försöka. Ty det skapar sååå mycket frustration att vända och vrida på krig som inte går att få fred på.

Någon sade en gång att ett problem är något med en lösning. Finns det ingen greppbar lösning så är det inget problem. Tror det var en brittisk premiärminister som sade så… Då är det bättre att lägga sitt engagemang på problem som går att lösa. Alltså jag väljer mina krig numera.  Det andra, det som jag inte kan göra något åt, det får helt enkelt vara.  Min sinnesfrid är viktigare än så….