Vinden möter mitt ansikte
Jag lyfter huvudet mot himlen
Det finns hopp för oss på jorden
Vår längtan att leva här och nu
Leder oss till höjder av inspiration
Jag tror vi tillsammans
Tillräckligt många ödmjuka
Kommer att se det vackra
Vi löser jordens utveckling
Vår strävan leder mot vattenhål
Så länge universum finns
Och jorden är däri
Så länge kommer vi fram
Så länge fortsätter vi resan
Formen av våra oss ändras
Jag tror att minnet är tråden
Det som kallas själen
Eller kanske evigt liv
Dna eller hårddisk
Det medvetande som finns
Till och med universums svarta hål
Trodde vi var just ingenting
Utan minne bara tomt
Steven du menar att även där
Bär en röd tråd in i evigheten
Livet finns och lever
Medvetandet är kärlek
Ett ständigt flöde av förändring
Ett ingenting fyllt av ljus
Jag blundar och försvinner i oändligheten
Susanns kåserier om livet 
Insikt som blivit poesi!
Tack!