Det finns ingen som behöver ta åt sig – det är ett allmänt filosofiskt ställningstagande.
Relationer mellan människor är det svåraste som finns. Det är den högsta formen av mänsklig utveckling. Att relatera öppet, naket och ärligt till varandra är i stort sett omöjligt. Vi har så mycket rädslor i våra kroppar. Även om alla bara vill samma sak. Att bli älskade för den de är. Vårt ansvar är att fundera på hur just jag kan utvecklas i detta svåra. Mitt ansvar är att fundera på hur jag relaterar till mig själv och till andra.
När jag gjort absolut mitt allra bästa länge och det inte ger resultat i detta ”oss”, i detta mellanmänskliga, så kommer det ibland för mig, en period av frustration. Om detta ”oss” fortsätter att vara i en form av negativ spänning, påverkar det mig som ett energiläckage. Jag blir, utan att vilja det, tömd och behöver anstränga mig mer och mer för att bringa kvar den glada och skrattande människa jag är och vill vara.
Det händer sig då, om ”det där spända, negativa, det kyliga tomma” mellan oss inte klingar ut, att mitt beteende förändras och jag blir till en som jag inte vill vara. Jag glider ner från plattformen jag kommit till. Jag orkar inte längre, hela tiden, stå emot och jag märker att jag splittras i känslor och tankar som inte gynnar vare sig mig eller någon annan…
Då, eller innan just då, innan jag kommit att kliva tillbaka i min resa, är det dags att vänligt vända sig om och gå.
Ibland är det lättare, ibland svårare… När man är i en tvåsam relation kan det vara nog så svårt. När man är i en grupp kan det också vara nog så svårt. Det finns hänsyn, beroende, känslor, ja gud vet vad, som lägger sig som filtar över.
Men när jag ser mig själv bli en sämre kopia än den jag var igår, är det dags att vända sig om och bara gå…
Och sitter man ihop på något sätt, i en relation på jobbet, i en släkt, i en förening man vill vara kvar i eller kanske i ett kamratgäng, får man meditera på att vända sig om och bara gå… mentalt… innan man ställer till med mera elände, för sig själv och andra.
Jag brukar, innan jag vänder mig om och går, ta hjälp av kloka människor.
När jag gjort det, och fått till svar, du kan inte göra mer nu,
…vänder jag mig om och går. Antingen fysiskt om det går, eller mentalt inuti… det var helt enkelt inte meningen att vi skulle sitta på samma bänk.
Susanns kåserier om livet 