Att ge sig hän och bara kladda. Hjärnan tom och ändå sprutfull av kreativitet. Sätter penseln i färgburken och sen på tavlan. Ojsan, det bara händer. Inte blir det något. Inga fina landskap, inga vackra kroppar eller fina vaser. Inga solnedgångar eller annat verkligt. Bara njut. Färger, duttar, lite genomskinligt medium med sandkort i för strukturens skull. En kniv för raspet. Stor pensel, liten pensel och fingrarna inte att förglömma. Modetermen mindfulness i sitt esse. Ett ytterst tokigt ord enligt min mening. För det är ju just det huvudet inte är. Fullt alltså. Det är ju helt motsatsförhållande ju… Som när tråkighet blir mat åt idé och skapande. Tomhet skapar! Olika perioder i livet håller olika saker. Min ”justnuperiodilivet” innehåller en del ickesysselsättning. Vilket ger mig tillbaka min skaparlust. Vaknar på morgonen innan klockan och hoppar upp ur sängen. Kokar te och tar gitarren och mjukar upp med en och annan skala. Sen blir det ”just nu” .. ”Somliga går med trasiga skor”. Rosslig härlig morgonröst till ljudet av strängar som rör sig. Barréackord och lycka när de inte skorrar.
Är friskvårdsombud på jobbet. Frånsett yoga- och meditationskurser så ska jag bidra till högre hälsa och lägre sjuktal. Tänk om varje jobbarkompis kunde bidra med en bild från något som gör dem lite lyckliga i vardagen. Och vi kunde dela det med varandra. Jag skulle bidra med min bild på min strykbräda i trädgården. Ibland bär jag ut mina kläder och ställer mig och stryker. Just nu under åldriga furor med koltrasten som sjunger sin sång för mig. Tillsammans med ett dussin kraxande skator (tror jag)…
Jag är rätt snygg just nu!
Susanns kåserier om livet 