Tänk att få ha er hemma i Påsk! Huller om buller. Små och stora, unga och gamla, å så lilla jag. Påskris, lax, äggröra, prinsesstårta och vackert väder. Ja, för kan det vara annat väder en sådan dag :).
För en sisådär massa år sedan, 1986, kom jag och Pappa Per in på Södersjukhuset på Ringvägen. Vi bodde tvärs över gatan så det var inte så långt. Vi skulle föda barn, vi… Jag var skitstor, tung och väldigt otymplig. Men sagolikt vacker, som alla gravida Qvinnor är. Detta skedde på långfredagen och började med lavemang och slutade på söndagen. Under påskhelgen låg jag på BB-avdelningen och bara ”ville fööööda”… Per var hemma och åt, dock bara som snabbast. Tror han duschade också… Det var ju bara tvärs över gatan. Personalen, som skulle hjälpa vår lilla småtting ut ur mig, åt påsklunch på avdelningen.
Christa, den stora tyska (tror jag) barska morska barnmorskan, som tog emot oss på fredagen när vi kom in till BB hade gått hem och firat påsk med sin familj. När hon kom tillbaka efter sitt firande på söndagskvällen skrek hon ut att hon minsann var oumbärlig på avdelningen för de där klåparna till läkare/övrig personal/ borde ha fött ut vår barn för länge sedan. Hon sammankallade och tog över och efter lite vedermödor kom Josefine ut i världen. Detta var påsken för 32 år sen. I år sammanfaller Josefines födelsedag med påsken. Det väcker fina minnen till liv.
Jag är en mycket lyckligt lottad person. Och särskilt lycklig just nu i påsk. Familjen är i stora hela taget samlad och det enda som kunde varit annorlunda och ännu bättre är att alla som ingår i mitt kärlekskollektiv varit med.
En annan stor person kom till också världen på söndagen. Han hade visserligen hunnit med att dö några dagar tidigare men ändå…
Susanns kåserier om livet 