Förra gången var det Kensington i London

Nu har ”tiden” gått ……. (se klockan)

Nästa gång blir det varmare breddgrader. Närmare bestämt Karibiska Havet… Man vet aldrig var resväskan går om man följer strömmen. Det är lätt att planera men det blir ofta inte som man tänkt sig. Nästan alltid blir det liksom bättre än man planerat. Ibland till och med bättre än man drömt om.  ”God or bad, who knows”, som frågan ställdes i den gamla munkberättelsen. Ja, så sant så. Det som känts mörkt, trist och ledsamt visar sig bli gottegott och mystrevligt. Livet tar vändningar, kanske till och med över dagen, i riktningar som man inte kunnat ana. Och glatt och bra i riktning framåt.  Vem kan förutse att livet skulle ta helt andra vägar bara över natten när man sover. Liksom kovänder hastigt och lustigt.

Det är något väldigt spännande med livets oförutsägbarheter. Jag blir mer och mer åt det hållet att jag känner att ”livet på stadig räls” känns trist och tråkigt. Ord som plötsligt, oförutsett, ovant, nytt, elastiskt, chockande, omkullvältande, osynligt och oplanerat får morgondiset att sjuda av förväntan. Min mamma som är något år äldre än jag, har i hela sitt liv möblerat om hemma. Det finns människor som vill ha det som det alltid varit.  Stor respekt över att vi är olika på alla sätt och vis. Men jag ser och känner fascinationen i detta släpande av möbler runt och runt. Det är tecken på den kreativa processen, det vackra förändringslängtandet. Kanske kan tolkas som otåligt om man vill se det på det mörka sättet men baksidan av samma mynt är förädlingen, förbättringssträvan, viljan att utveckla och den enorma skaparkraften som får mänskligheten att vandra framåt.

Jag planerar mindre och mindre i livet. Och ju mer jag släpper kalendern desto mer roliga saker händer. Och ibland tänker jag att det beror på att förväntningar är besvikelsens  vagga. Det är klart att man behöver planera saker och ting. Självklart. Annars har man ju inget jobb, ingen mat och ingen familj. Att synkronisera med livet och omgivningen och människor är ju ett ständigt arbete. Det är inte det jag menar. Människor som inte planerar dessa ingredienser torde få ensamhet och fattigstuga på sin lott. Nej, det är de andra ingredienserna. De där som sker när man inte tror att något bra kan hända utan att man lägger sig i.  När man som vissa säger, låter universum ta över. Man gör ingenting utan tänker ”Good or bad, who knows?”  och sen ramlar man baklänges av förvåning när man upptäcker att det ju blev skitbra :)…

Mammas möbelflytt går i arv i generationer. De unga idag kreerar sitt liv. De skapar och prövar och undersöker. De är kanske lite rädda  ibland men den kryddan hindrar inte skapelseprocessen.

Fast mitt i detta finns en planeringsförmåga som skapar en fallskärm som gör utforskandet möjligt.

God natt världen!

 

Test av kontaktformulär:

Ett svar till “Förra gången var det Kensington i London”

  1. Birgitta åström skriver:

    Roligt med min möbelflytt🤗

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Blogga med WordPress.com.
%d bloggare gillar detta: