(Foto Josefine Gunnarsson)
Att få ha en vacker trädgård är bland det finaste som finns. En egen plätt mark att påta i och sitta och njuta av. Tänk vilken lycka i världen. Mark och det som växer. Närmare livet än så är svårt att vara. Fötter på gräs och blommor framför ögonen. En del talar om vikten av att vara jordad. Innebörden av det kanske är talbar men helt klart kan jag säga att det också kan handla om att ha jord mellan tårna. Just nu förbereds det för att åka och köpa växter till rabatten vid köksverandan. Lyssna på namnen: prydnadskörsbär, småbladigt krypoxbär, liten stefanandra, paradisbuske, rosenspirea och häggmispel… wojne säger jag bara. Det lyser ur ögonen på mig och jag dansar inombords. Dessa ska sättas i den gamla rabatten som just blivit av med sina gamla tujor som alla tyckt så illa om. Jaja, jag förstår det. De hade växt så mycket att huset nästan försvunnit och ljuset blivit mörker. Jorden ska luckras och fyllas med kossagödsel, spaljé ska snickras och sen, sen ska det planteras. Spaljén ska få vildvin, närmare bestämt sju stycken. Valen av dessa växter har rabatten fått hjälp med av ”trädgårdsmästaren”. Jag bara älskar planritningen. Det finns kärlek i den. Trädgårdsmästaren gillar att göra ritningar. Jag googlar på buskar och växter och känner dofter inuti min fantasi. Klasar av vita små blommor och röda blad och massor av frodighet. Minns min mormor som bodde på söder och hade en bakgård mellan husen i kvarteret. Minns hur hon påtade och hur fint det var. Minns hur vi satt och drack kaffe med de andra tanterna. Jag var liten och det var så fina stunder. Träd som gav skugga och mina små bara ben som sprang och lekte. Blommor och liv trots asfalt och sten. Petunior hade hon. Och häromdagen planterade min mamma petunior till mig.
Lycka!
Susanns kåserier om livet 