WHO har publicerat riktlinjer för barn och skärmtid. Är det inte märkligt att det gjorts, att det behövts…

Tänker mig att skärmen, paddan, mobilen, är som den skarpaste kniven i lådan i köket. Jag kan laga den mest fantastiska middagen till min man, eller mörda honom och stycka honom och lägga honom i en svart sopsäck och skicka honom till återvinning… rätt använd blir kniven (menar inte mannen😉,

då) en fantastisk tillgång!

Man undrar sakta och försiktigt varför vi skaffar barn😳, när umgänget kommer så långt ner i prioriteringen. Har, på gamla dagar, börjat åka kommunalt och ser vad föräldrarna gör när de, i rusningstrafik, sent omsider hämtat sina barn på diverse förvaringsställen. De kommunicerar med sina mobiler och sina plattor. Som om barnen vore en sak i ett sammanhang som stör världsbilden för föräldrarnas ”riktiga” sysselsättning.

Å , det man vill som människa, som barn i synnerhet, är ju att få vara tillsammans med dem man är trygg med och älskar…

Vad händer då när man känner att man kommer långt ner på listan av dagens sevärdheter???

😳

Jag undrar….