Hur svårt kan det vara? Troligtvis det svåraste på jorden. Svårt därför att det kräver någon form av ställningstagande som går in i djupet av ens mänskliga värderingar. In på sådant som vi kanske inte har tid att fundera över till vardags. Även om det kanske borde vara just sådana saker man skulle kunna må bra av att fundera på, på sin kammare.

Svårast är det de stunder då man utmanas. Då man känner att någon angriper en med ovänlighet, anklagande eller elakhet.

Eller så är det jag som känner så. Jag tänker mycket på det där med att vara vänlig i alla stunder. Inte alltid lyckas jag. När jag vill vara ärlig så vill jag vara ärlig vänligt. Men det är svårt att få till balansen så man inte sårar. Jag känner mig ofta väldigt naiv. I stort sett alltid så tror jag att människor vill mig väl. Varför skulle de inte vilja mig väl? Det finns väl ingen orsak att vilja mig illa? Och är det ett ovänligt tal som riktas mot mig så är det säkert inte meningen. Jag tror att de flesta människor vill försöka vara ärliga på snällt och vänligt sätt. Om det inte blivit så är det säkert ett misstag eller att någon är trött och inte tänker sig för.

Jag har tur i livet eftersom jag upplever att det är extremt sällsynt att någon säger eller skriver något till mig som andas annat än vänlighet. Kanske är jag naiv här också och inte är sensibel nog att känna av om någon är elak mot mig. Tror gott om folk och det mår jag bra av.

Men så händer det att två människor i min närmaste omgivning påpekar att några människor på Facebook kommenterat min delning på ett rasande märkligt sätt. En delning som är oskyldig i min värld. Men ack så det skapade lust hos några människor att hacka.

Jag startar med att tänka att jag nog (vi) är överkänsliga. Inte vill de något ovänligt i sitt skrivande. Men så inser jag att atmosfären i orden jag läser ger mig en olustig känsla som inte kan förklaras bort med ”de använde nog orden lite oförsiktigt”…

Inser att det finns en tonart som skapar en dissonans i min mentala stämning. Då går min förklaringsmodell igång. Det finns ju då säkert en sådan. En förklaringsmodell som förklarar varför några skriver i en inte helt vänlig tonart riktad mot just mig.

Men hur jag än letar i mitt universum så kommer jag inte fram till något annat än att det tydligen finns några där ute som inte känner varm kemi gentemot mig. Och eftersom jag inte begriper varför behöver jag lägga ner mina funeringar.

Vilket jag gör nu.

Du som känner att du är berörd är varmt välkommen på en kaffe i mitt kök. Där kan man prata om allt som berör oss människor. Det har gjorts så i alla tider och kommer alltid att vara så!