Så sjunger min favorit Lasse Berghagen i sin ”Som en blänkande silvertråd”.

Visan som just nu skrivits in i mitt musikprogram. Nu är det dags att lära in den också.

Jag älskar hans texter. Så fantastiskt poetiska och vackra.

Lyssna här ”Jag väver av minnen en vacker väv, och motivet är Nordens ljus”.

Suck, säger jag bara. Så oändligt njutbart!

Jag nynnar orden och följer med i noterna.

Kikar ut genom fönstret och tittar på fåglarna som äter från fågelbordet och badar i fågelbadet.

Lyra, min ständiga följeslagare, sover bredvid mig i soffan. Nöjd över sin promenad i Bogesunds urskogar.

Solen skiner och hösten är i antågande. Den första frosten kom i natt. Det är torrt ute och löven gick lätt att kratta.

Kaffet smakade guld ute under nya pergolan. Mina Julabyxor rymmer allt jag behöver just nu för de är stora och har många fickor.

Eller säger man ”i”, nya pergolan?

Hmm, det tål att tänkas på.

”När jag vandrar i drömmarnas nåd” sjunger han, den där Lasse.

Jag känner djup tacksamhet över att jag just i detta nu vandrar i verklighetens nåd,

denna söndag i oktober år 2026!