Det finns många saker som kan hindra en att leva LEVA sitt liv. EN sak kan vara rädsla. Det är nog en vanligt förekommande orsak till att man inte lever sitt liv. I går fick jag en känning av Rädsla. Den hade sin boning i skadad tillit.
Idag tog jag mig en riktig funderare. Och så yogade och mediterade jag. För er som vet något om Kundaliniyogameditationer.
Det blev Kirtan Kriya! Denna underbara meditation som hjälper till att bryta gamla mönster.
Så kände jag att Rädsla är något hanterbart eftersom det handlar om en känsla. Och så länge objektet för Rädslan är Känslor så kan man inte dö av Rädslan. Känslor kan man inte dö av. Om man i övrigt är frisk alltså. Vilket jag anser mig vara.
Däremot kan man dö av att inte leva. Innuti.
Sat Nam
Susanns kåserier om livet 
Rädslan sitter nog djupare än sä – den är grundläggande för vår existens.
I olika faser, intensitet o.s.v. kallar vi den för olika saker – eftertanke, förnuft, överväggande etc.
Det är fortfarande rädsla men i civiliserad form.
Rädslan ger oss vingar om det gäller livet.
Rädslan kan de oss styrka som Simson kan bara drömma om.
Rädslan är vår primär uppfattning av omvärlden -ett hot.
Tyvärr har vi även våra inre fiender som stundvis kan bli större än hela Universum.
Här blir det en inre konflikt och som vanligt där två slåss då är det den tredje som får stryk.
Vi krossas för att återuppstå från askan precis som fågel Fenix.
Rädslan gör oss odödliga.
Ta inte död på den för då dör vi själva.