… borde inte vara någon konst för en svensk som jag. Det är ju liksom mitt modersmål.

Men tji fick  jag. Hur jag än försöker så är det nästan orimligt svårt att få fram just den nyansen av svart som jag menar.

Det blev både rött och blått. Men inte svart. Att kommunicera är som att leta efter en vattendroppe i hamnen i Vaxholm.

Sms duger bara till det mest elementära och till det har jag också använt detta forum. Men visst finns det utrymme för tolkningar även på den nivån. Mail är inte lätt det heller. För att inte tala om telefon.

Det är bara att konstatera att när man inte lyckas förmedla rätt färg i själva mötet mellan dig och mig hur kan det då vara möjligt att man är så ”dum” att man försöker sig på det här med att blogga???

(man = jag)

(jag = typisk kvinna)

Och inbilla sig att folk förstår vad jag menar…

När till och med ett uteblivet sms tros betyda något som jag inte tänkte förmedla med just det uteblivna smsét.

(vad heter sms i det formet?).

Det handlar om så mycket mer än bokstäver. Det handlar om förväntningar på den som skriver. Förväntningar från den som läser. Letande efter andemeningar. Svårigheter att skilja på verklighet och dikt både avseende läsare och författare. I en blogg behöver jag inte skriva om verkliga saker. Jag kan blanda fantasi och verklighet som jag vill.

Jag kan ha för ändamålet både rött, blått och svart i kombination.

Blanda vilt. Både fantasi och det som förväntas ha ett budskap.

Jag kan skriva för att påverka en dag. Jag kan skriva bara för att jag vill filosofera en annan dag. Jag kan fabulera och hitta på en tredje dag. Och så gnistrar jag till med ett uns sanning en tidig morgon till frukost.