den står här och bara väntar. Hämtade den på lunchen idag. I två stora rätt tunga och otympliga väskor. Som jag bar Vattugatan fram emot Brunkebergstorg, in genom Gallerian och ut på Regeringsgatan. Upp 7 trappor. Där stod de två väskorna och väntade.

Klockan fem bar jag ut dem igen. Igenom stan bar jag dem. Hamngatan ner full av knuffandes folk. Är det inte konstigt att människor går på en. Formligen bara över en när man är liten till växten. Nä, jag skojar, men det finns ingen struktur i folks gående. Man gör som en vän till mig sagt, man gör som kineserna. Inte som thailändarna. Man går helt enkelt på sina medmänniskor. Och förutsätter att den man möter ska vika sig och gå undan. Ja, just så är det. Jag fick svinga mina stora väskor åt sidorna till höger och vänster för att de inte skulle ta skada av någon som gick som en kines. ( skillnaden mellan folkgrupperna kommer från en empirisk studie vännen gjort på plats i de båda länderna så jag hänvisar till denna studie).

Fram genom Biblioteksgatan där mitt sommarcafé fortfarande finns och fortfarande serverar mat utomhus. Notera att det är 7 minus idag. Till buss 680 hem. Så nu står väskorna här på golvet.

Det är ca 1000 från diabilder konverterade foton överkopierade till en liten hårddisk med USB-uttag. Från barnens ”barndom” och från gud vet vad.
Ohyggligt vad spännande det ska bli att öppna upp datorn. Koppla in den till TV-skärmen och sedan sätta sig i soffan med en stor kopp te. Och lite Ben Webster eller  varför inte Lisa Ekdals ”stormyweather” i högtalarna…

Njut!