Så där alldeles mitt uppe i en fest så smyger det sig på..

… den där stunden.

Du vet, man frågar sig ibland vilka stunder man kommer att minnas senare i livet av alla dessa stunder man hållit i handen under resans lopp. Vad är det i en stund som ger avtryck i ens inre? Det är förmodligen aldrig det man trodde när stunden blev till och fanns. Eller så är det just det ibland. Det kanske är stunder som berört en in i djupet av magen och hjärtat. Just när det skedde så visste man. Detta kommer jag att få bära med mig resten av livet. Ibland på gott och ibland inte alls på gott….

Jag vet några stunder som jag visste redan när de skedde att jag inte skulle kunna glömma bort. Stunder jag idag minns med oerhörd glädje, fruktansvärd sorg eller med klarhet över insikten jag fått.

MItt uppe i den alldeles enastående trevliga kräftskivan igår så smög sig stunden in i mitt medvetande. Ett samtal som bara dök upp ur mitt i ingenting. Jag vet inte hur det gick till. Helt plötsligt så var alla barriärer borta. En bekant jag egentligen inte känner. En sådan som man varit på fest med i många år men aldrig kommit nära. Bara skrattat med och ätit kräftor med.

Så dök vi in i djupet av det som berör oss kanske allra mest som mänskliga varelser. Några meningar i början på gräsmattan sedan in under ytan och ner i det innersta av känslor. In i det som vi alla kommer att få vara tvungna att möta.

Två människor, mitt i en enastående trevlig tillställning på kanten av en strand i månljuset i mitten av sorlet och glammet från övriga gästers skrattande och sjungande. Två ansikten och fyra ögon och bortom alla ytligheter, plattityder och minglande.

Ett samtal som berörde oss till tårar. Små våta droppar i ögonvrårna.

Så var stunden över. Som en stor parentes mitt i stojet. Dansen och sprallet kom åter. Vi återvände till våra delar av det vi gjorde alldeles innan.  Jag svävade ut på bryggan och dansen.

En stunds livsvisdom hade överlämnats och lagts i mina händer av en nästan främling.

En livsvisdom som jag med vördnad kommer att bära med mig och veta att jag kommer att ha mycket stor glädje av en gång i tiden.

Tack du som delade med dig av denna ditt minne.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

Blogg på WordPress.com.
%d bloggare gillar detta: