..en helt annan sak.

Vad vore livet utan all denna oförutsägbarhet. Som gör allt lite mindre tråkigt. Eller rättare sagt, aldrig tråkigt!

Jag kan inte se och känna igen mig när jag hör min granne prata om livet som förutsägbart. Tänk att vi bor i samma del av universum och tänker så olika på saker och ting som händer utanför husknuten.

Det trillar små söta obesprutade bananskal runt om kring mig. Jag halkar lite lätt och återfår balansen. Böjer mig ner och tar upp det nästan söndertrampade gula skalet. Tittar på det och vänder på det och stoppar sedan ner det i min påse. För att inte säga väska.

Man är väl inte tant för inte…

 

Spar det en liten stund. Men jag kan lova, det hinner aldrig börja ruttna och lukta illa. Inte heller hinner det samla på sig små söta bananflugor. Jag hinner alltid hitta meningen med de små skalen innan de ruttnar.

Och när jag väl hittat den så behöver jag dem inte längre. DÅ åker de ner i komposten.

Jag är alldeles särdeles glad över min förmåga att plocka upp alla bananskal jag hittar i livet.

Ta vara på alla halkolyckor. De kan förändra livet. Ja, sannerligen….