Och strålande sol dagen till ära. Det var fullt av folk. Hela Skeppsholmskajen var full. På Gamla Stan-sidan var det ett myller av glada och nyfikna. Det kändes onekligen lite högtidligt. Kände att jag verkligen önskade paret och deras dotter all lycka i framtiden där jag stod med solen i ögonen och lyssnade på de 42 salutskotten. De två, numera tre, är en fin samlande bild för Sverige. I detta globala samhälle där gränser suddas ut och människor känner sig vilsnare och vilsnare så kan en enande kraft kanske göra väl. Kanske kan ett kungahus i tiden faktiskt bidra till en känsla av samhörighet.
På ett allomfattande, kärleksfullt och tidlöst sätt.
Jag tycker verkligen att det är roligt med Viktoria och Daniel och deras lilla dotter.
Susanns kåserier om livet 