En resa i helgen på Gotland med blodsband. Familj i stort och smått. Mamma, dotter, dotterdotter och kusin med man. Första gången på besök i kusinens hem. Första gången vi möttes sedan jag var sisådär 10 år. Första gången jag träffade hennes man.
Vi var inbjudna i deras hem att bo. Vi bjöds på gästfrihet av alldeles härliga mått. Vi pratade, vi åt, vi lärde känna varandra. Eller rättare sagt, vi träffades och det kändes som om vi kände varandra redan från början. Så hemma fick de oss att känna. Så lättsamt och enkelt det var att umgås. Många var de glada skratten och många de allvarsamma berättelserna. Precis som det ska vara.
..
Fide hette stället. Ett vansinnigt underbart ställe vid vattnet vid stenmurar som klädde landskapet.
Långa stenmurar, eller stainvastar som det heter på södra Gotland, ringlar sig genom landskapet. Kalkstenshusen står bländande vita på hedarna. På några ställen ser man havet både i öster och väster. Gotlänningarna kallar södra delen av ön för Sudret och menar då Hemse och neråt.
Vi upplevde Hoburgen. Nog en av världens vackraste platser. Vi missade Gubben men såg hans landskap. Oändligt hisnande bredde naturens fulländning ut framför oss. Vi njöt och förevigade. Både på hornhinnan och i kameran. Vita spetsslöjor bredde ut sig på fälten och som heter ogräs. Men ogräs är bara det som växer där det inte ska växa. Så det vackra vita är bara bedårande vackert där det är och absolut inte vare sig gräs eller ogräs. Bara vitt och vackert helt enkelt…
Vi letade tillsammans efter plånbok och saker som smått kommit bort för att sedan finnas. Sånt som bryter barriärer och skapar gemensamma fina minnen.
Det tentades med oroväckande lite uppkoppling mot Tre. I flera timmar . Lite här och där. I vardagsrummet med Stora Fönster ner till golvet mot havet. Ute i trädgården under den äkta syrenen i lila prakt.
Så besökte vi museet för andra kusinens pappa. Som vaktades av Ola. Som bara var enastående. Mitt på helgdagen i ledighet så tog han nyckeln och visade oss, berättade för oss och mindes med mamma hennes tid i lek som ung.
Mormors systrar letades. På landsbygden bland gravstenar söktes det igenkännande. Kanske var det det där huset de bott i, syster och systers man. Mormors syster. Huset på Murgatan inne i självaste Visby lokaliserades. Mammas arbetsplats när hon var ung hittades.
Ojojoj, så roligt jag hade. Och kusinen och kusinens man var inte bara släktingar. Det var sannerligen vansinnigt trevliga också.
Kan det bli bättre…
Till och med Havet var händelserikt och dramatiskt. Kuling och vita vågkammar och skum som yrde.
Tack alla som gjorde min resa till Gotland så minnesrik…
Susanns kåserier om livet 
Du skriver så att det känns som jag själv varit där…;)