Just nu håller jag på att förflytta mig.
just nu kliver jag ut ur min alldeles egna lilla zon
Just nu har alltid funnits i mitt liv
men särskilt mycket nu
Lite läskigt är det, det där att lämna sin egen lilla vrå
men det magiska lockar och näcken spelar
Jag hör fiolen ljuda i bruset av forsens framfart
…
En ljuv varelse sitter på en sten i vattnet
Ler och spelar på sitt instrument i dimman i soluppgången
Trolskt och ljuvligt och sinnligt
Jag lämnar mitt lilla rum och tar ett stapplande steg
Ett till och ett till och ett …. till.
…
Mitt hus är min borg och där är jag trygg
därifrån har jag en bit att gå till stenen där näcken spelar
lite på avstånd hör jag tonerna ljuda
Så där alldeles lagom långt borta
Men fortfarande finns jag bland nysådda krasseblommor
i min lilla comfortzon bland syrener och nysådd sallad
med ett ben kvar på verandan i gungstolen
i trygghetens, lugnets och vilsamhetens boning
Men jag tror bestämt att det magiska syns och finns
jag hör ju hur det stäms och spelas på fiolen
min tro finns på det där som händer i den andra zonen
där jag sannerligen känner att jag också finns men just nu
än mer….
En sådan kraft i dina ord!
Tack snälla!
Skickat från min iPhone