Så tydligt det hörs när jag lyssnar
Det går inte att undgå vad som finns
djup därinne och som inte annat än viskar
Lugnt och stilla behöver det vara
Inne i meditationen där jag är hemma
i min egen vrå där allt bor som inte syns
Mitt hus är min kropp när jag blundar
…
Glädjen i friden där hemma i huset i kroppen
blir som ett nav i vardagen som snurrar
Ett nav stilla i allt omkring som rör sig
Långt från tunnelbanans förvirrade människor
som glömt att vi är ett allihop
…
Så tydligt det saknas i mig det där navet
när jag inte hinner med
då tiden inte finns
eller platsen är befolkad så jag inte hittar rummet
…
Mitt hem min borg min kropp när jag blundar
där alla är välkomna och finns
som jag älskar