vet att hoppar man så hoppar man.
Med eller utan bagage.
Men visst är det fint att vara tillsammans med någon som hjälper en att packa upp det man burit på och som tyngt ens axlar. Men det finns en nivå på allt och inget här i livet. Det kan finnas ett ställe dit du kanske kommer där du inte orkar att hjälpa till att packa upp någons bagage längre. Om du sippar efter luft och känner att någons ryggsäck är så full med stenar att du dras ner i avgrunden och knappt når ytan längre då är det dags att sluta hjälpa till att packa upp.
Det krävs att även den som bär ryggsäcken är beredd att plocka ur bagaget. Lika som det är fint att den som går bredvid så gärna hjälper att packa upp.
Det finns en gräns där kärleken till dig är med mitt liv som insats. Då är jag skyldig mig själv och mina närmaste att lämna min älskade och låta hen välja om hen vill fortsätta att inte försöka packa upp sitt eget bagage.
Det krävs två för en tango.
Det är väldigt mycket lättare att hjälpa någon som ber om hjälp än att bli stjälpt av någon som inte fattar att hen behöver hjälp….
Susanns kåserier om livet 
Så sant som det är sagt…