när jag är tyst och lyssnar..

Jag är så gruvligt tacksam över att jag inte bor inne i Stockholm när jag kommer hem. Här hemma på ön som inte längre är så liten som den var när jag flyttade hit, är det så tyst att jag hör grannens ungar skratta och leka. Det är så tyst att när jag vaknar på natten och går upp och gör det där man brukar när man vaknar på natten, så det inte skvalar ifall man inte är ensam, så hör jag fåglarna leka utanför fönstret. Ofta tänker jag på att jag lärt mig att det inte alls är så idylliskt som man kan tro det där med fågelkvitter. Det är mest en strid på att få K…lla, som den personen som kunde fåglar sade till mig. Men när jag tänker efter så är det väl inge fel med de…Och jag skulle inte fatta vad de sade på arabiska heller. Vackert låter det i alla fall när jag vaknar på natten och stiger upp och går och gör det där man gör på natten när man vaknar och känner att det inte är lönt att försöka förtränga….

Tyst smyger jag upp och känner att tystnaden gör att jag märker och jag är så glad att tystnaden får mig att höra.  Till och med mina tankar. Masar mig upp och tänker att livet är gott att leva. Passar på att värma en kopp sojamjölk och dricker den till tonerna av det där som sjunger utanför mitt fönster sisådär typ vid tvårycket. Undrar varför fåglar inte sover… Fast ska de …. så det gäller  väl att ligga i. Snart är säsongen slut. Då är det kört till nästa vår. Det får mig att fundera på att vi har det rätt bra vi människor…..

Som oftast kan när vi vill…