…slå dig och få ont!
Jag älskar den svenska skärgården. Jag älskar fenomenet fyr!
Stadigt och tryggt sprider de ljus och trygghet till dem som söker säkra vatten och en färd utan olycka. Det är något visst med alla dessa stabila, ofta äldre, genuint välgörande och välvilliga historier som står utefter vår kust. Jag får känslor av värme och glädje när jag ser dem. Att åka förbi dem på sjön en solig och vacker dag och beskåda dem är en lisa för själen. Att stiga iland på kobbe eller ö och besöka och gå i gamla trappor till toppen är förmodligen en totalupplevelse. Som jag önskar att jag någongång kommer att göra. Har försökt ute på Svenska Högarna en gång men klarade inte av att möta min feghet och min höjdrädsla. Det är ett motstånd som jag tänker överkomma vad det lider. Så alltså, nästa sväng till detta vackra ställe förpliktigar. Eller vilken hög fyr som helst faktiskt med trappor upp. Jag lovar!
Men det är häftigt att ha en fyrutmaning kvar. Det är lite hemligt det där med fyreri. Tänk alla historier om sjömän och förlisningar och alla som försökt efterlikna fyrar fast på fel ställe och så lurat båtar som förlist. Jag skulle vilja bo i en fyr en natt. Och se ut över havet och dess totala oändlighet. Becksvart och häftigt skulle det vara. Ytterligare en utmaning. Jag som inte ens vågar skriva en deckare för jag har så mycket fantasi så jag vågar inte sova hemma på natten när jag skrivit färdigt. Jag har faktiskt bytt ämne till ett betydligt lugnare. Deckaren får ligga till sig tills jag inte behöver sova utan skydd på nätterna längre. Vilket påminner mig om att jag behöver läsa färdigt Paganinikontraktet på bussen hem idag. Så jag slipper läsa sånt innan jag ska sova.
Men ämnet fyr. Stå stadigt och spring inte och jaga runt efter strunt. Var själv den förändring du vill se i världen. Tänk ljusa tankar och du blir ljus i sinnet. Ju ljusare du tänker ju ljusare blir du. Var en upplyst plats för dem du håller kär. Försök i alla fall.
Känner mig inte alltid så upplyst men jag jobbar på det…..
Har en fyrbild hemma som jag tittar på ibland. Som får mig att må bra för den är så vacker och då ler mitt inre ljus och då blir jag glad och då ler jag och då ler du tillbaka och då blir jag ännu gladare. Funkar även i spegeln, kan jag berätta!
Länge i tiden står de där, fyrarna, och bara finns och gör nytta. Strålar och ger ljus och godhet. Det är synd att de flesta inte längre är bemannade av människor. Dessa klippor till byggnader.
De gör ett så starkt väsenskiljt intryck mot all snabbhet och forthet som finns omkring idag. De står där och finns. De rusar inte, de bor kvar. Väntar tryggt. Det är något yogiskt över fyrar….
Susanns kåserier om livet 
Va vackert du skriver… Skickar en kram Therese
Tack Therese! Jag blir jätteglad för att du tycker så.
Välkommen åter till min blogg….