Eller går du omkring och förutsätter små katastrofer av allehanda slag?
Det gjorde jag förut. Och gud så många olyckor som kom som ett brev på posten. En efter en ramlade de i knät på mig. Jag höll praktiskt och bokstavligt talat på att lämna in handduken. Nä, nu skojar undertecknad. Jag är inte, som tur är, av den sorten. Jag stryker mina handdukar och använder inte sköljmedel för det är inte nyttigt för huden. (bara när min son kommer hem för han vill verkligen ha sina handdukar väldigt mjuka och vad gör man inte för sina barn…. men det skulle jag aldrig i min fot erkänna för honom för då tror han väl att jag ”fjäskar” och det skulle jag ju aldrig göra ….)
Det kom till vägs ände, eller stavas det möjligen ende???
Förändring behövdes på alla plan. Tänk om och tänk rätt, blev min slogan. Och sakta men säkert började omprogrameringen av min lilla hjärna. Och eftersom den inte är så stor så tar sånt som omprogramering tid. Men det gör inget för varje steg är ett steg emot fulländning. Jag kan numera varje dag konstatera att det regnar manna över min himmel. Det är till och med så att jag tror att ödet har med saken att göra. Jag gör inte allt jag ska göra direkt och med precision och med andan i halsen. Jag, med min människotyp, har lärt mig att ”fuska”. Jag låter helt enkelt en hel del saker bero och få ligga till sig och mogna. Jag väntar in Moder Jord, Ödet och allt annat man kan sätta sin tilltro till här i världen. Och så vips så står lösningen där och knackar på. Bättre än den lösningen jag själv hittat på. Ha tilltro, tänker jag oftare och oftare. Och tilltron skapar underverk. Släpp taget, och helt enkelt lämna över till vad det nu är.. Universum eller energier eller Gud Fader eller kanske till och med ödet. Eller kanske bara min tur nu……….
Det regnar manna varje dag. Lösningarna dimper ner på min veranda och finns där när jag kommer hem från jobbet. När det blir svårt och jag känner mig tungsint så tar det inte många stunder så står ljuset där och ler och jag undrar hur i herrans namn det kan dyka upp jämt när jag som mest behöver det. Till och med mina drömmar är med mig. Jag är ledsen när jag går och lägger mig. Eller i alla fall ”not in the mood”. Typ sänggående med hängläpp. Och så står drömmen där och knackar på med just för stunden rätt verktyg och medicin för att jag ska vara ljus när jag vaknar. Halft magiskt. Eller är det bara min tur nu? Nä, jag vet faktiskt inte. Men det räcker långt med att släppa taget och ha tillit.
Saker och ting löser sig, tro mig. Ha lite tålamod och låt tingen bero och sov på saken.
Det finns en mening med allt. Ja, det är faktiskt så. Grejjen är bara att du ska se och förstå det och när du gör det så blir allt så mycket bättre och roligare och mer förståeligt.
Jag är inte troende på något sätt. Jag vet!!!
Det händer mirakel i mitt liv varje dag. Jag behöver nödvändigtvis inte styra och ställa och hjälpa och rätta till….
Det handlar bara om att se dem, öppna ögonen och titta. Men det kräver att du verkligen vill. Inte bara springer runt och jagar strunt…
Tankar på bussen……
.
Susanns kåserier om livet 