som man kan häckla och skoja med hur som helst. Och då ska du veta att allt jag känner inte kommer fram i TV-rutan på bästa sändningstid.
Hur länge ska jag bli driven med av mina små barn som just håller på att lämna sina bon och flyga ut på livets farliga resa. (Jaja, jag vet att de är 25 år gamla nu)…
Hur länge ska jag säga och göra saker bara för att de är så små och hjälplösa. Vilja hjälpa, stötta och ge bort det jag har för de behöver det bättre än jag. Hur länge ska jag fåna mig med att kramas, bädda sängarna åt dem och köpa sköljmedel och oroa mig för deras nöjesvanor.
När ska jag lära mig att de bara tittar på mig och tycker jag är fånig och dum när jag bara vill så väl och älskar dem och vill kratta manegen och köpa vitaminer och curla och allt vad jag nu kan tänkas vilja. Och tycka att jag inte gjort tillräckligt ändå.
Hur länge ska det dröja innan jag inser att jag inte kommer att växa ikapp dem för att slippa stå på deras fötter för att räcka upp när jag vill kramas.
Ja ja, jag är hälften så lång som båda mina små söta ungar.
Tiden går ju så uschligt fort och jag är så trög. Det finns inte rum för att fatta. Jag ammade ju för inte alls så länge sedan. Minns det som i går. Och nu undrar du hur gammal jag är…Och då är jag ju mitt i livet och absolut inte 98 år. Även om jag låter totalt föråldrad. Men jag tror att vissa föräldrar aldrig blir vuxna. Vissa föräldrar kommer aldrig att fatta att barnen inte ens bor i Sverige längre. De kan till och med flyga själva. (Fast de väljer Ryan Äir ibland och det gillar jag INTE). De tröstar mig och torkar mina tårar ibland och beter sig som om de var äldre och förnuftigare än jag är. Vilket absolut inte kan vara fallet….
Hur ska man veta när barnen inte behöver en längre. När jag knappt vet om jag behöver eller inte behöver mina egna föräldrar. Fast det gör jag ju. Behöver dem alltså. Jag behöver veta att de mår hyfsat bra och jag behöver veta att de inte är ute och bryter lårbenshalsarna på vintern. Jag behöver veta att de inte ger sig ut och cyklar när de inte borde och jag behöver veta att……
De är så söta när de sover…. ungarna alltså!
Susanns kåserier om livet 