Att leda mina barn till vattenhål är en passé uppgift. Men att hitta mina egna vattenhål är en nutida och framtida uppgift för mig själv.
Visst, det finns mycket som jag kanske kommer att få stå till svars för någon gång. När barnen ifrågasätter mina uppfostringsmetoder. Typ att smygblanda in grönsaker i pannkakorna för att de skulle äta mer grönt. Eller att skratta gott när de inte tror att jag förstod att de lade äcklig mat i blomkrukorna eller på golvet till hundarna iställer för att bli arg… Och att ösa långa, stora grötfrukostar över dem innan skoldagen började och tvingade dem upp ur sängen tidigare än vad de behövde för att vi skulle äta tillsammans. Ja, jag vet inte vad jag kommer att få kritik för och vad jag förhoppningsvis kommer att få tack för. Jag säger som min gamla exsvärmor Karin. ”Det jag gjorde som jag trodde var bra slutade i katastrof och det som jag skämdes för och trodde jag gjort fel renderade i ett bra resultat”.
Kanske är det så att min viktigaste uppgift som mamma i just denna fas i livet är att hitta mina vattenhål och skapa glädje och harmomi i mitt liv. För att finnas och finnas och finnas. Det är förmätet av mig att tro att jag skulle kunna vara ett föredömme för mina ”små”. Men jag kan i alla fall se till att jag gör mitt absolut bästa för att skapa ett bra liv för mig själv.
Om inte annat så kanske de inte behöver vara orolig för mig i alla fall och kan koncentrera sig på att skapa sig bra liv själva.
Det är en tuff värld vi lever i. Om var och en tar sitt ansvar för att ha ett så bra liv som möjligt så är det lättare och be om hjälp och att ge hjälp när det verkligen gäller.
Så, vattenhål, vattenhål. Härligt att vara där du är!
Susanns kåserier om livet 