Varför slutar du vara människa i stora folksamlingar
Varför går du före kön och inte bryr dig om att släppa av folk innan du kliver på.
När slutade du vara människa och bry dig. Vad var det som gjorde att du tappade din medkänsla och din empati.
När tog du beslutet att artighet och snällhet inte längre behöver utrymme. När kommer du att inse att du själv gräver din egen grav.
När inser du att massan av folk som beter sig som djur inte är ett bra ställe att vara i.
Flocken som helt utan hänsyn går på varandra på tunnelbaneperrongen. Den flocken är en skrämmande hjord av icke individer som slutat tänka och slutat bry sig. Du pratar högt i mobiltelefonen utan att inse att du stör dina medmänniskor. Du manglar små barn och gamla människor i din framfart för att hinna med nästa tunnelbana. Du slänger dig före alla andra och ber inte längre om förlåt. Hur kunde du bli så här. Vad är det som gjort att du gått ur din mänskliga skepnad och blivit en del i en stor enhet som inte längre har något personligt ansvar. Vad var det som drev dig att bli en del av en osynlig enhet som mist förmågan till anständigt leverne.
Hellre ensam och värdig än medlem i en massa utan mänsklighet!
Susanns kåserier om livet 
Mja, jag känner inte riktigt igen mig i beskrivningen. Av andra alltså. Att högertrafiken inte slagit igenom annat än undantagsvis är en sak. Men på mig går människor sällan. För en vecka sedan hade jag anledning att gå med kryckor en dag. Aldrig har jag mött en sådan hjälpsamhet. Man öppnade dörrar, tryckte fram hissen, lät mig gå före och log människovänligt. Både förra veckan och idag har andra bilförare, liksom jag själv, bett om ursäkt för något vi bestyrt i trafiken.
Är det mina fem generationers Stockholms-påbrå som gör skillnad?
*gillar stan*
De flesta är fina och goda människor. Men något händer när de kommer till T-Centralen i rusningstrafk.
Vännen, pröva att hålla till höger i gångar och trappor.
Även om jag fick körkortet av min dåvarande kärlek och aldrig läste teorin så har högerregeln gått in. I alla fall trodde jag att den fanns. Men häromdagen över gångbron från Skeppsholmen till landbacken mötte jag en man som ville gå på vänster sida. Han hävdade att vi som går ska gå på vänster sida. Så nu är jag förvirrad.
Sen är det inte jag som är pågången. Men gamla med käpp blir inte så härligt behandlade längre.
Kram!