Det är länge sedan nu – men nu kan jag prata om det!

Artros, Reumatikerförbundet, ont!

Röntgen, sjukgymnast, ergonom. Lite hopplöst!

Händer som inte längre fungerar på jobbet betyder händer som inte kan skriva. Därför är jag nu sjukskriven.  Det är en katastrof i dagens läge att vara sjukskriven för att händerna inte fungerar. Vad händer med min framtid? Vad kan man göra som inte involverar händer som inte fungerar utan smärta?

Vad händer när ens händer inte längre spelar i samma lag som man själv gör?

Förutom mitt jobb så;

Det finns en sak som har kommit att betyda väldigt mycket för mig i mitt liv. Och det är mitt skrivande. Jag älskar att formulera mig med små bokstäver. Inte för att förmedla något till någon, lära någon något eller påverka någon i någon riktning. Utan helt enkelt för att jag älskar det, älskar att fylla tomrum med tankar, meningar och just små bokstäver. Den sista tiden har jag haft många tankar om mycket. Hur kommer jag att kunna lösa saker och ting och arbete och annat sån´t som är hyfsat väsentligt för ett drägligt leverne…

När jag tänker mycket…vilket händer ett par gånger per dag… vill jag skriva! Det hjälper mig att sortera, få distans och perspektiv till det som händer runt om kring och inuti mitt lilla huvud. Så när livet kör ihop sig och jag i detta skede inte ens kan skriva så känns det som om jag inte bara har ont, jag har blivit amputerad i hjärnan också. Jag tittar på mina svullna och knotiga fingrar och vill lägga dem i varmvatten och hålla dem ömt och säga att livet är som det är och det kommer att bli okey ändå. Allt går att lösa om vi bara hittar ett förhållningssätt till detta nya.

Så när jag sitter där och tröstar mina små trasiga händer kommer det ett litet under fram från ingenting. Liksom som en skänk från någonstans som heter nära och kära. En hjälp till det senaste i min hjälte Steve Jobs fotspår. En dator som kommer att hjälpa mig att kunna fortsätta skriva och synkronisera det jag formulerar till basstationen och ett bra backup-system. Det gör att jag kommer att kunna skriva precis hur mycket jag vill genom att använda min Padda.

Nu kan jag  få ner mina bokstäver och sortera dem till ord och meningar genom att hålla min Padda framför mig och tala till den. Med min rösts hjälp kan jag nu formulera tankarna och få ner dem dit jag vill. Oavsett om det är texter som hamnar i mappen ”mina opublicerade alster” eller i bloggen så kommer tankarna att kunna sättas på pränt igen.

Det var länge sedan jag bloggade nu men nu kan jag tala om det igen, tala till bloggen och till dig som eventuellt läser detta lilla inlägg som beskriver något som betyder väldigt mycket för mig.

Fan i helvete, jag accepterar att jag har det jag har i mina händer. Men jag behöver inte acceptera att det inte går att göra något åt det.  För så är det inte. Det finns alltid något att göra åt saker och ting. Man får bara förhålla sig lite annorlunda gentemot det som sker än hur man förhöll sig igår.

Tänk, det kanske till och med kommer något gott ur det som sker…

Tack ni som bidrog till detta. Ni betyder mycket för mig. Detta betyder mycket för mig!

2 svar till “Det är länge sedan nu – men nu kan jag prata om det!”

  1. Lotta Johansson skriver:

    Kan jag göra något?

    Varma kramar från Lotta Johansson

    • Susann Gunnarsson skriver:

      Kära du! Ja, det kan du. Genom att säga som du gör så värmer du mina händer och det gör mindre ont.
      Syns snart!
      Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Blogga med WordPress.com.
%d bloggare gillar detta: