I går var jag ute och for lite ”på stan”. När jag kom hem hittade jag en påse utanför dörren.

Jag är just nu inne i en fas av omvälvning i livet. Som för så många andra människor som råkar ut för saker som påverkar kroppens olika funktioner så ställs ofta livet lite på sin kant då. Vad gör jag nu åt detta som uppkommit… Hur förhåller jag mig till detta…Vad kan jag göra åt min situation, vad bör jag göra och vad vill jag göra.  Hur ser mina förutsättningar ut nu. Kan jag använda andra egenskaper än de som funnits just i mina händer. De som nu inte riktigt lirar i samma lag som jag längre. Vad är jag duktig på. Vad kan jag göra för att göra nytta och vad kan jag bidra med. Vad är jag bra på, vad tycker jag om att göra och hur kan jag förmedla detta på ett sätt som bidrar till både min försörjning och till att göra livet bättre för andra. Om jag hittar något som jag är riktigt bra på, så borde andra gilla det jag gör. Då borde jag kunna lösa problemet med att mina händer flyttat till ett annat hus än det jag bor i. Hjälper det med ett nytt tangentbord på jobbet. Kan det lösa mina problem med smärtan, svullnaden. Finns det något annat jag kan göra. Hur kan förutsättningarna förändras för att jag ska kunna klara av det jag ska göra.

Det är många frågor i mitt huvud nu.

Det är då man är som mest mottaglig för medmänsklighet. Någons omtanke och vänlighet. När du bryr dig om och frågar hur jag har det. Att du ser mig och ger av dig själv. Att känna att du bryr dig betyder så otroligt mycket när man känner sig osäker, och har ont och inte vet var man är i allt detta. Det är ofta svårt att visa att man blir glad över att andra bryr sig. Man säger lite tafatt tack och så fortsätter man att prata om ditt och datt. Man använder ordet ”man” för att inte riktigt vara den ”man” är.

I stället för att säga som jag tänker säga nu:

JAG är så oerhört glad, tacksam och lycklig över att ha dig som bidrog till att det stod en kasse utanför min dörr när jag kom hem igår. En kasse med en stor vacker blomma, massor av fin och god choklad och ett kort där det stod att du som min arbetskamtat, ni som mina arbetskamrater, bryr er om mig och tänker på mig.

Jag hoppas att detta lilla inlägg får er att förstå hur fint detta kändes för mig när jag kom hem igår. Hur fint det känns nu på måndag morgon när jag äter frukost och tittar på den fina blomman och avslutar frukosten med en bit alldeles enastående underbar bit choklad.

TACK, snälla ni, för att ni bryr er och är så snälla….