Dottern och jag kör yogarening. Via munnen. Eller kosten om du så vill. Vi äter mungbönsgryta, ris, tonvis med grönsaker och frukt i 40 dagar. Grönt te och vatten med färsk ingefära. Gärna varmt vatten… Till frukost, lunch och mellanmål och middag. Är jag hungrig mitt i natten är det mungbönsgryta. Eller kanske en banan.
Detta har nu hållt på sedan i lördags. Känner mig lätt, ledig, nyttig och glad. I och för sig så känner jag mig nog så rätt ofta utan mungbönor men liite extra känner jag mig så nu. Sen är det otroligt kul att göra detta tillsammans med någon annan och allra kuligast med något av sina barn eller närmaste.
Sen är det påsk. Och även om mitt jobb där jag är halvtid på dagarna har effektiviserat, rationaliserat och sagt upp folk så firas det påsk just nu. Och vad händer då, tror du? 20 kilo smågodis står i byttor i fikarummet. Påskägg kommer som presenter för att vi varit duktiga. Jättesnällt tycker jag. Jag uppskattar verkligen omtanken från alla snälla. Men mest av allt uppskattar jag att jag inte känner suget. Kan lätt och ledigt stå och titta på när andra äter. Det gör mig inte ett minsta. Trot om du vill men så är det faktiskt. Jag tror att det är så enkelt att jag hittar en utmaning i att testa min självdiciplin och det på riktigt under så lång tid som 40 dagar. Det är helt enkelt inte för mig det där godiset. (Även om det finns massor av punchpraliner och gräddkola där..). Jag känner att jag växer för varje dag jag håller fast vid mitt beslut och min matrutin.
Tror det är samma sak som med Sadhana. Som är sanskrit och betyder ”morgondiciplin/daglig diciplin”. Jag har under långa tider gått upp i ottan och yogat och mediterat. Inte alltid och inte just nu men under tillräckligt många och långa tidsperioder så jag vet vad det betyder. Just nu yogar jag under dagen eller kvällen.
Men jag vet vad som händer med en när man diciplinerar sig att göra en rutin varje dag länge… Eller rättare sagt jag vet vad som hänt med mig. Jag har ändrat mig som människa från att ha varit en sorts människa till att bli en helt annan sorts männsika. I den yogiska världen är det yoga som gäller som daglig diciplin. I den andra världen kanske det är promenader. Hur som helst så tror jag att det händer något i en när man bestämmer sig för att ha en daglig rutin som bygger på självdiciplin. Vad som händer i var och en är olika. Jag vet vad som hänt i mig.
Det är värt en hel del ska jag säga. Så jag njuter av alla vackra färger i påskäggen och låter det vara på den nivån.
(återkommer om jag inte är lika kaxig i morgon!)
Susanns kåserier om livet 