Mormor sitter på bussen med sin lilla tös bredvid sig. Precis rätt framför mig sitter den lilla bedårande skapelsen. I regnjacka och galonbyxor. Och stövlar. Mormor säger åt flickan att vara försiktig så att hon inte sparkar mig med de smutsiga stövlarna. Jag ler åt dem båda. Flickan tittar på mig och ler tillbaka. Så berättar hon för sin mormor om hur det var när hon var liten. Och jag ler ännu större. Huuur sött kan det inte vara, så säg.

Sen berättar den lilla, lilla flickan för sin mormor att hon minsann när hon var ännu mindre låg och sparkade i sin mammas mage….

Så stannar hon upp, tittar upp i bussens tak, fnular med sina läppar, himlar med sina ögon och säger sen;

-”Mormor, det gjorde väl inte ont på mamma va?”…..

 

Då föll det en rörd tår ner på min kind!