Det är inte helt enkelt att sätta upp långsiktiga mål. Sådant där man gör när man är anställd i stora företag till exempel. Där ska man med chefen sätta upp mål för vad man ska prestera. Det sägs att målen ska sättas i samråd men jag vet inte jag. Men jag vet att det stora företaget sätter långsiktiga mål på vad som ska göras. Därefter fördelas dessa siffror ut på första ledet chefer. Som i sin tur ska fördela dessa siffror på sina anställda. Och i många fall är dessa anställda chefer över sina medarbetare. Och så ska dessa chefer fördela siffror. Och så vidare. Så någonstans där hamnar jag. Och jag får nog en siffra att ha som mål jag också. Eller vad nu mitt mål går ut på. En del mål är mätbara, andra inte. Men nästan alltid är det mätbart. Om inte annat genom kundundersökningar. Mina mål består men verkligheten ändras hela tiden.
Som en oformlig grön tuggummimassa.
Jag tycker att förutsättningarna är i ständig förändring. Det omorganiseras, flyttas och ändras hela tiden och jag har inte en susning att hänga med lägre. Och absolut inte påverka. Det dimper ner mejl ibland och det är bara att förhålla sig till vad som står i texten. I bästa fall kommer det något som gör att man förstår vad som kommer att hända. Kanske förstår man till och med när det är meningen att det ska börja hända….
Som egen företagare är det än värre. Då är det inte alls möjligt att sätta upp mål. Möjligen troliga eller önskade vyer. Men du kan i alla fall påverka under tidens gång. Och du kan ändra och anpassa dig. Och du tar beslut som kan omförhandlas om saker och ting förändras. Som livet gör. Ändras alltså. Och du behöver inte sätta stretshade mål som ingen någonsin kommer att uppnå.
Mitt liv har fått vara flexibelt. Ibland önskar jag att det inte var det. Då önskar jag att jag inte behöver ändra hela tiden. Att en bok är en bok, en telefon är en telefon and so on. Men nästan jämt tycker jag att det är våldsamt spännande att det ändras hela tiden.
Vad jag känner inte är så himla bra, är när jag inte kan påverka överhuvudtaget. Då ingår jag i ett stadium av att göra mitt bästa i varje enskilt ögonblick. Men min kreativitet och min passion försvinner.
Det är synd!
(fast synd är något helt annat och mycket roligare..)
Men var sak har sin tid och plats.
Susanns kåserier om livet 